Omställningsrörelsen - hur ser den ut just nu och vad kan det bli av den?

[Oscar Kjellberg]

Nu börjar det hända intressanta saker. Sommaren är slut och folk börjar fokusera på viktiga saker igen. Jag upptäckte just en debattartikel om omställning av tre företrädare för Hela Sverige och folkbildningen. Det är centerpartisten Kenneth Nilshem som har skrivit "Folkbildningen är ett redskap för omställning mot hållbar utveckling" tillsammans med Hela Sveriges Staffan Bond och Peter Zetterman från ABF.

De vill att omställningsarbetet ska vara en del av det kommande landsbygdsprogrammet 2014 - 2020. "Politikens och de stora systemens roll blir att möta upp med positiva beslut, lagar, åtgärder och ekonomiska medel som stärker att utvecklingen går åt rätt håll, det vill säga det långsiktigt hållbara. Det behövs handling, metoder och redskap på alla nivåer samtidigt, från den enskildes personliga ställningstagande till lokal, kommunal, regional, nationell och internationell nivå.

Arbetet med att ta fram förslag till åtgärder i det kommande landsbygdsprogrammet 2014-2020 har nu inletts. Miljö, klimat och innovation är målområden som kommer att styra programmet i större utsträckning än idag. Då behövs också nya tankar, idéer och förslag och modet att våga ta dem till sig. Folkbildningen och de lokala utvecklingsgrupperna [I Hela Sverige Ska Leva, min anmärkning] har idéerna, vi hoppas att beslutsfattarna har modet."

Vad är den svenska omställningsrörelsen just nu? Den är ett antal lokala initiativ - som mer eller mindre är inspirerade av Transition Town-rörelsen som emanerar från permakulturläraren Rob Hopkins och hans vänner i Totnes i Södra England - matchat med den svenska noden av det internationella nätverket Transition Network. Denna nod har verkat i ett och ett halvt år med stöd av Hela Sverige Ska Leva. Jag ingår i den och vi kallar oss för Omställning Sverige. 

Denna nod är en slags kärngrupp av svenska omställningsaktivister. Vi har satt upp webbplatsen http://transitionsweden.ning.com/ som har gjort det möjligt för likasinnade att hitta varandra. Med stöd av Hela Sverige har kärngruppen och den halvtidsanställde Jan Forsmark sett till att omställningsrörelsen har blivit känd. Seminarier har hållits i nästan samtliga län och flera större arrangemang har ordnats. Antalet personer som har hittat varandra och börjat jobba med lokala initiativ har vuxit stadigt. Man kan säga att rörelsen har vuxit kvantitativt och att vi snart behöver en kvalitativ förändring för att komma vidare.

Gensvaret från "politiken och de stora systemen" har varit nära noll och vi behöver verkligen hitta ett sätt att samla resurser för ett riktigt omställningsarbete som tar klimatförändringarna, oljetoppen och penningsystemets brister på allvar. 

Politiken och de stora systemen har inte förmåga att leda detta. De kan hantera de stora systemen men de förändringar som behövs omfattar alla system "på alla nivåer samtidigt, från den enskildes personliga ställningstagande till lokal, kommunal, regional, nationell och internationell nivå". På enskilda personers nivå handlar det om 6,7 miljarder beslutsfattare och på de internationella organisationernas och företagens högsta nivå handlar det endast om en miljon beslutsfattare. En miljon personer kan inte centralplanera en värld med 6,7 miljarder människor. 

En viss samordning på sin nivå och angränsande nivåer är vad de borde kunna klara. Åtminstone om de håller fast vid principerna för den fria konkurrensens marknad där alla får lika villkor. Den har man dock övergivit i och med att man började ta pengar från de små för att köpa bankers och andras värdelösa tillgångar för nominellt pris med förklaringen att de var för stora för att gå i konkurs. Eftersom de starka har större inflytande över politiken än de små så har vi därmed hamnat i en slags fascism. 

Det bästa som politiken och de stora systemens beslutsfattare kan göra för att gynna omställningsarbetet är att börja lita på gräsrötterna och ge dem utrymme för det som måste göras. Men, för att tala med Tage Danielssons ord, de där uppe får inte heller störa processen genom att gödsla med för mycket skit. Nu har just detta inte varit något problem för omställningsrörelsen. Problemet är väl snarast att politiken och de stora systemen än så länge gör raka motsatsen till "gemenskapens bästa" och att de använder de resurser som vi gräsrötter skulle behöva behålla för vårt viktiga arbete. 

Detta arbete handlar om att lokalt återta initiativet till samhällsplaneringen, att bilda oss, att utveckla de lokala ekonomierna och att organisera en lokal kapitalbildning som bromsar läckaget av våra resurser från de lokala ekonomierna upp till "politiken de stora systemen" via det globaliserade finansiella systemet. 

Det jag gillar med att dessa tre har skrivit sin debattartikel är att den ger idéer om hur den svenska omställningsrörelsen skulle kunna förändras kvalitativt med stöd av utvecklingsgrupperna och folkbildningen. Initiativen måste komma underifrån men hur ska de som gör jobbet få tid och kraft och hur ska de få hjälp att undanröja hinder i form av regler och strukturer som vuxit fram som en nödvändighet i det gamla tillväxtsamhället? Gräsrötterna måste diskutera dessa idéer med varandra och i sina organisationer och de måste också få igång en dialog med "politiken och de stora systemen". 

[Thomas Norrby]

Jag håller med dig, och lokalt där jag verkar är det just "återta initiativet till samhällsplaneringen" som står i första rummet, plus arbeta medvetet på den sociala hållbarheten i detta lilla samhälle. Eftersom den närmaste vägen mellan två människor är skrattet försöker vi med leenden som en startpunkt...